Berättelsen om Rydebäcks gård har sin början i 1600-talets tegeltillverkning. Men de leriga strandområdena kring Rydebäck var inte bara lämpliga för tegeltillverkning utan blev så småningom även bördig åkermark. Lantbruket frodades, och köpekontrakt som bevarats visar att många smågårdar införlivades i Rydebäcks tegelbruks ägor vid 1800-talets början.

Den tyske sjökaptenen Carl Holtfreter köpte 1845 tegelbruket och den kringliggande åkermarken. Under hans och näste ägares, fru Vilhelmine Heise, förvaltning växte markarealen från 292 till 500 tunnland. Familjen Holtfreter bodde först i Gammelgården vid tegelbruket.

Gammelgårdens norra del som revs 1983.

Rydebäcks gård byggdes omkring 1855 av Rudolph Voss för familjen Holfreters räkning. Enligt folksägen skapade Carl Holtfreter sin rikedom genom smuggling och vrakgods – ja, kanske rent av genom sjöröveri! Han var en skicklig tegelmästare, och ledde bruket under dess sista storhetstid fram till 1861 med tegel stämplat RÜDEBECK. Han titulerades brukspatron och mangårdsbyggnaden kallades Borgen av allmogen. Hans danska hustru Anna Marie Jörgensen, som han fick nio barn med, dog i cancer 1870.

Carl Holtfreter gifte mot slutet av sin tid på gården om sig med Torbina Sofie Carolina Jensen. Under sina sista år på Rydebäcks gård var Holtfreter starkt skuldsatt. När han sålde gården flyttade han och hustrun till Örby 14.

Ägarna Carl Holtfreter, Vilhelmina Heise, Christoffer Hage och Stefan Hjertmer.

Centrum för dansk kulturelit

Guldåldern för Rydebäcks tegelbruk var över när Vilhelmine Heise köpte det 1880, men tegel producerades fortfarande för husbehov. Heise (känd som Moster Ville) använde gården för att fira jul i och som sommarresidens. Hon öppnade dörrarna för hela den danska kultureliten, med gäster som skådespelaren Emil Poulsen, målaren Frantz Schwartz och kompositören Carl Nielsen. Till allt detta kom bestyren kring själva jordbruket och skötseln av boskapen. Rydebäck var således då ett kulturcentrum, både när det gällde att odla marken och de sköna konsterna.

Dessutom fick bland annat lungsjuka och fattiga barn från Köpenhamn bo i Skansen under hennes sista fem år vid gården. Moster Ville sägs ha varit mycket excentrisk. Hon sov alltid med öppet fönster, och på somrarna lät hon svalorna bygga bo i hennes sovrum.

Efter Vilhelmine Heises död 1912 ärvdes godset av hennes brorsöner. En av dem, Christoffer F. Hage, blev godsets förvaltare. Epoken som tegelbruk var över, men man fortsatte att vidareutveckla godset till ett mycket produktivt jordbruk.

Sedan Christoffer Hage avlidit arrenderade sterbhuset från 1948 ut gården till Gösta Wachtmeister. Efter att planer utarbetats på att använda markerna till bostadsbebyggelse köpte ett byggkonsortium 1963 Rydebäcks gård av sterbhuset. Wachtmeister fortsatte att arrendera själva gården fram till 1975.

Medan villasamhället Rydebäck efter hand bredde ut sig började gårdens byggnader alltmer att förfalla. Efter år av spekulation kring deras öde köptes de 1997 av Stefan Hjertmer, som inledde ett omfattande restaureringsarbete. Numera är Rydebäcks gård skyddad i detaljplan – huvudbyggnaden med stort Q och längorna med litet q, vilket innebär att byggnaderna är skyddade mot rivning och förvanskning.

Rydebäcks gård 2019.

Bildinformation: Carl Holtfreter (foto tillh. Kulturmagasinet, Helsingborg), Vilhelmina Heise (Nivaagaard, Danmark), Christoffer Hage (foto från Lars Jönsson), Stefan Hjertmer (foto: Jenny Aspenberg), Gammelgården (foto tillh. Edla Hansson), Rydebäcks gård 2019 (foto: Charley Nilsson).